"GUD HAR TÄNKT DET TILL GODO"
Bibelläsning: Första Moseboken 50
Läs bibeltexten här
"Ni tänkte ont mot mig, men Gud har tänkt det till godo genom det som nu har skett för att bevara många människors liv." (1 Mos 50:20 FB)
Efter Jakobs död blev Josefs bröder oroliga att Josef skulle hämnas
deras tidigare försök att döda honom. Men Josef svarar att även om de
tänkt ont mot honom har Gud använt det onda till något gott.
Vi kan också uppleva att människor tänker och handlar ont mot oss. De
kanske inte har försökt döda oss men vi kan ibland uppleva att människor
tänker ont, talar ont eller till och med handlar ont mot oss. Många
gånger får vi inte ens chansen att försvara oss mot människors
anklagelser eller förtal. Vårt enda hopp kan då vara att förtrösta på
att Gud kan använda det onda och vända det till något gott.
Vår kallelse är inte att försvara oss. Någon vis man lär ha sagt: "Då
människor felaktigt anklagar dig skall du leva ditt liv på ett sätt att
ingen tror dem"
- Mannakorn att tugga på under dagen: Gud kan till och med använda det onda som möter oss till något gott.
_______________
Översikt:- Vers 1-14
Josef reser tillsammans med ett stort begravningsfölje tillbaka till Kanaan för att begrava sin far.
- Vers 15-21
Josefs bröder blir oroliga att, då nu Jakob är död, Josef ska hämnas det onda de gjort mot honom, men Josef lugnar dem.
- Vers 22-26
Josefs sista år och död
Kommentar:
I och med Josefs död slutar 1 Mosebok och Patriarktiden. I de sista verserna har Josef två budskap till sina bröder.
1/ Gud kommer att föra sitt folk tillbaka till det land som han lovat med ed åt Abraham, Isak och Jakob (vers 24). Flera år senare återkommer Gud med löftet att han ska föra sitt folk till ett "gott och rymligt land, ett land som flödar över av mjölk och honung" (2 Mos 3:8)
2/ Josef tar en ed av sina bröder att de ska föra hans ben tillbaka "när Gud ser till er"(vers 25). Det löftet uppfylldes senare av Moses (2 Mos 13:19).
Nu är Patriarktiden över och Första Moseboken slutläst och året är ungefär 1800 f.Kr.
Till eftertanke:
Normalt sänder inte Gud det onda. Det onda kommer från djävulen. Men Gud kan använda, eller vända, det onda till något gott.
Samuel Logan Brengle, Frälsningsarméns mest framstående helgelseförkunnare, fick en gång en tegelsten kastat i huvudet av en berusad man. Det ledde till en lång sjukdomsperiod. Han kunde inte predika på ett och ett halvt år.
Under den tiden skrev han artiklar som senare gavs ut i bokform "På helgelsens väg". Sjukdomsperioden, som var något ont, ledde till att miljoner människor blivit välsignade av läsa en klassiker bland helgelselitteraturen.
- Försök att finna andra exempel där Gud använder det onda till något gott. Från historien eller från ditt eget liv.
Bibelläsning: Första Moseboken 49
Läs bibeltexten här
"Alla dessa är Israels stammar, tolv till antalet, och detta är vad
deras far sade till dem när han välsignade dem. Åt var och en gav han
sin särskilda välsignelse." (1 Mos 49:28 FB)
Jakob samlar sina söner innan han ska dö. Åt var och en av sina tolv söner "gav han sin särskilda välsignelse".
Du kanske inte har tolv söner att välsigna. Men varje dag möter du olika
människor. Blir människor välsignade av mötet med dig? Eller blir de
ovälsignade? Eller blir de inte alls berörda av mötet med dig?
Vi är kallade att välsigna andra människor genom våra liv. Tänk om vår dag idag kunde summeras med orden "var och en blev välsignad av mötet."
- Mannakorn att tugga på under dagen: Hjälp
mig att lämna spår av Gudsnärvaro hos dem jag möter.
________________
Översikt:
Vers 1-2 Jakob kallar samman sina söner för att välsigna dem.
Vers 3-4 Ruben
Vers 5-7 Simon och Levi
Vers 8-12 Juda
Vers 13 Sebulon
Vers 14-15 Isaskar
Vers 16-18 Dan
Vers 19 Gad
Vers 20 Asher
Vers 21 Naftali
Vers 22-26 Josef
Vers 27 Benjamin
Vers 28-33 Jakobs död och begravning
Kommentar:
Då Jakob välsignar sina söner är det framför allt två som Jakob framhåller:
- Juda som blir stamfader för kungarna under storhetstiden, David och Salomo. Juda blir också stamfader för Jesus (Matt 1:1-16). Jakobs välsignelse över Juda innehåller också en profetia om Jesus, den kommande Messias: "Spiran skall inte vika från Juda, inte härskarstaven från hans fötter, förrän han som den tillhör kommer och folken blir honom lydiga" (vers 10).
- Josef som får två arvslotter genom Efraim och Manasse. Josef får också ett profetiskt budskap om kommande välsignelser från himlen (vers 25)
Till eftertanke:
- Jakob välsignade sina söner. Varje dag möter du olika
människor. Blir människor välsignade av mötet med dig? Eller blir de
ovälsignade? Eller blir de inte alls berörda av mötet med dig?
- Vi är kallade att välsigna andra människor genom våra liv.Då vi välsignar andra faller också välsignelse tillbaka över oss: "Den som vederkvicker andra blir själv vederkvickt" (Ord 11:25).
- Fråga Gud vem han vill du ska välsigna idag och på vilket sätt?
Bibelläsning: Första Moseboken 48
Läs bibeltexten här
"Gud skall vara med er och föra er tillbaka till era fäders land" (1 Mos 48:21 FB)
Israels historia kretsar kring ett land. Ett land som Gud lovat föra dem
in i. De hade allt de behövde i Egypten. Materiellt välstånd,
familjesammanhållning. Förutsättningarna för ett gott liv var där.
Men ändå...De var på fel plats! Och Israel säger till Josef att Gud ska föra dem tillbaka till landet.
Så kan det också vara i vår andliga vandring med Herren. Vi kan ha det
bra på alla sätt. Förutsättningarna för ett gott liv kan finnas där. Men
något kan fattas i vår tjänst eller i vår relation till Herren. Vår
rätta plats är en djup-gemenskap med Honom. Han vill föra oss tillbaka
till den plats vi kommer ifrån. Han vill föra oss tillbaka in i den
relation till Honom som Han vill att vi ska leva i och verka utifrån.
- Mannakorn att tugga på under dagen: Det finns alltid en väg tillbaka och Gud vill visa mig den...
___________________
Översikt:
Jakob välsignar de två söner som Josef fått i Egypten, Manasse och Efraim. Men då den gamle skumögde Jakob ska välsigna Josefs söner lägger han sin högra hand på den yngre av de två. Josef talar om för sin far att det ska vara tvärtom, men Jakob håller fast vid att den yngre sonen, Efraim, ska bli större än den äldre sonen, Manasse.
Kommentar:
Jakob tar till sig Josefs två söner, Manasse och Efraim, som sina egna. Efraim och Manasse räknas då in i Israels tolv stammar. På det sättet får Josef en dubbel arvslott. Men hur blir det nu? Blir det inte tretton stammar? Nej, Levis stam fick inget arv, för Herren skulle vara deras arvedel och de skulle få tionde av de andra stammarna (4 Mos 18:24-26).
Nu är det bäst att vi tar fram släkttavlan igen så vi får allt på rätt plats:
Till eftertanke:
" Så kan det också vara i vår andliga vandring med Herren. Vi kan ha det
bra på alla sätt. Förutsättningarna för ett gott liv kan finnas där. Men
något kan fattas i vår tjänst eller i vår relation till Herren. Vår
rätta plats är en djup-gemenskap med Honom. Han vill föra oss tillbaka
till den plats vi kommer ifrån. Han vill föra oss tillbaka in i den
relation till Honom som Han vill att vi ska leva i och verka utifrån."
- Hur är det med mig? Hur är det med min längtan och törst att komma in i en djupare Jesus-relation? Den som törstar får komma... (Joh 7:37)
ETT LIV I TILLBEDJAN
Bibelläsning: Första Moseboken 47
Läs bibeltexten här
"...och Israel tillbad böjd mot bäddens huvudgärd." (1 Mos 47:31 FB)
Jakob hade levt ett långt liv, 147 år (vers 28). Han hade upplevt dagar
av glädje men även mött många motgångar i livet. Förlusten av sin
älskade son Josef präglade mycket av hans liv. Mot slutet av sitt liv
fick han dock tillbaka sin son och fick leva med alla sina söner och
deras familjer.
En händelse som också präglade hans liv var mötet med Gud, då Gud gav
honom ett nytt namn och en ny start (1 Mos 32). Efter det mötet gjorde
sig Jakob av med sina avgudar och byggde ett altare åt Gud (1 Mos 35).
Den upplevelsen följde med honom och formade hans liv till ett liv i
tillbedjan.
147 år gammal, stödd mot sin huvudgärd, ser vi Jakob i tillbedjan av
Herren. Ett liv i tillbedjan. Många människor har även idag en
upplevelse av Gud som har följt dem och format deras liv. Alltför ofta
kan den upplevelsen falna och våra liv blir då bara en minnesstod över
vad Gud en gång gjorde.
Gudsupplevelsen och gudsrelationen måste hållas levande i ett liv i
ständig tillbedjan för att den inte bara ska bli ett minnesmärke över
vad Gud en gång gjorde.
- Mannakorn att tugga på under dagen: Ett liv i tillbedjan.
__________________
Översikt:- Vers 1-12
Josefs bröder och far möter Farao
- Vers 13-26
Josef gör hela Egypten och dess inbyggare till Faraos egendom. En femtedel av all framtida avkastning från åkrarna skulle sedan tillfalla Farao
- Vers 27-31
Josefs sista önskan var att få bli begravd i sina fäders grav och inte i Egypten.
Kommentar:
- I mötet med Farao välsignar Jakob Farao. Farao betaktades som Gud i Egypten och Jakob var bara en invandrare på flykt undan hungersnöd. Normalt är det den som är högst som välsignar den som står lägre (Heb 7:7). Men Jakob visste att det är han som är välsignad av den ende sanne guden för att han ska bära med sig välsignelsen till alla jorden släkten (1 Mos 28:14).
- Missväxten fortsätter i Egypten och Egyptens folk kom till Josef för att köpa mat. De fick betala först med sina boskapshjordar, sedan med sin jord och sist genom att varje år ge en femtedel av skörden till Farao. En skattesats på 20 procent var sedan inte ovanligt under antiken. Israeliterna betalade senare 10 till kungen (1 Sam 8:15) och tio procent till tempeltjänarna (4 Mos 18:24-26).
Till eftertanke:
Att ge tionde till Herren har sedan blivit vanligt bland många kristna. Detta bygger inte enbart på en gammal sed från Moseböckerna, det finns också uppmaningar och löften knutna till tiondegivandet: "För in allt tionde i förrådshuset....Pröva mig nu i detta, säger Herren Sebaot, om jag inte kommer att öppna för er himlens fönster och låta välsignelse strömma ut över er i rikt mått." (Malaki 3:10)
- Vad tänker du om att offra till Herren och tiondegivande?
- Vad tänker du om dagens mannakorn: "Ett liv i tillbedjan". Hur ser min tillbedjan ut?
Bibelläsning: Första Moseboken 46
Läs bibeltexten här
"Israel bröt upp med allt han ägde." (1 Mos 46:1 FB)
Patriarkberättelserna om Abraham, Isak och Jakob innehåller många
uppbrott. Berättelsen om Abraham börjar med ett uppbrott som sedan följs
av många uppbrott. Här är det Jakob som bryter upp för att återförenas
med sin son Josef i Egypten.
Våra liv kan också innebära uppbrott. Det kan handla om att flytta till
en annan plats, men det kan också vara ett andligt uppbrott. Det kan
innebära att Gud leder oss in på en ny väg i vårt liv och i vår tjänst.
Det är viktigt att vi inte slår ned "tältpluggarna" så hårt så att vi
inte är beredda på uppbrott då Herren kallar.
Gud talade tydligt om för Jakob att nu var det dags för uppbrott (vers
2-4). Gud säger att Jakob inte behöver vara rädd för Herren kommer att
vara med honom.
Det är viktigt att även vi lever "lyssnande" så att vi hör då Herren talar till oss.
==> Mannakorn att tugga på under dagen: Vad skulle ett uppbrott innebära för mig?
_______________
Översikt:- Vers 1-7
Jakob bryter upp och beger sig till Egypten med ett löfte att Gud ska vara med honom i Egypten och att Gud också ska föra honom därifrån.
- Vers 8-26
Översikt över Jakobs släkt som följde med till Egypten
- Vers 27-34
Jakob kommer fram till Goshen och möter Josef
Kommentar:
-"Israel bröt upp med allt han ägde" (vers 1) och stannade i Beer-Sheba. Det var där han tidigare hade växt upp hos sin far Isak. I Beer-Sheba offrade han till Gud.
-"Jakob bröt upp från Beer-Sheba" (vers 5). Texten använder omväxlande namnet Jakob och Israel. Jakob var hans namn före mötet med Gud och i Gudsmötet fick han sitt nya namn Israel av Gud.
-
Och här får Jakob uppleva et nytt Gudsmöte. Tidigare hade Gud
uppenbarat sig i en dröm (1 Mos 28:12ff). Nu talar Gud profetiska ord i
form av en syn. Budskapet är att Herren ska föra Jakob till Egypten,
sedan tillbaka till hemlandet och att Josef ska ska sluta hans ögon
(vers 3-4).
Jakob
får uppleva det som senare ska ske då Gud utgjuter den Helige Ande över
alla människor i den sista tiden: Profetiska tilltal, syner och drömmar
(Apg 2:17) - Jakobs familj bosatte sig i Goshen som ligger öster om Nildeltat.
Till eftertanke:
- Nämn några händelser i ditt liv som har inneburit en vändpunkt i ditt liv.
- Vad skulle ett uppbrott innebära för dig idag?
Bibelläsning: Första Moseboken 45
Läs bibeltexten här
"Men Gud sände mig hit före er, för att ni skulle få bli kvar på
jorden och för att han skulle hålla er vid liv, till en stor räddning.
Det är alltså inte ni som sänt mig hit utan Gud." (1 Mos 45:7-8 FB)
Josefs bröder hade försökt döda honom. De hade sålt Josef som slav.
Josef hade fått tillbringa många år i fängelse som ett resultat av
brödernas illdåd mot honom.
Trots det anklagade inte Josef sina bröder. Han kunde se att Gud hade
haft sin hand också genom allt det onda som drabbat honom. Genom allt
detta hade Josef nått en position där han kunde rädda hela sin familj
och släkt från döden. Josef kunde säga "det var inte ni, det var Gud".
Vi kan kanske säga detsamma då vi ser tillbaka på våra liv. Vi kan
kanske se hur Guds hand har varit med och beskyddat eller väglett oss i det som varit svårt.
Men också i de saker vi tycker att vi gjort bra i Guds rike kan det vara Gud som står bakom. Vi kan ha
lätt att själva ta till oss äran för det som sker. Men vi borde också
lära oss att säga "det var inte jag, det var Gud."
- Mannakorn att tugga på under dagen: Det var Gud!
______________
Översikt:
- Vers 1-15
Josef ger sig till känna för sina bröder
- Vers 16-28
Bröderna återvänder hem och berättar för Jakob att Josef lever och att han är styresman över hela Egypten.
Kommentar:
Här läser vi om det känslomässiga mötet där brödraskaran återförenas. Josef hade all makt i världen att hämnas för det illdåd bröderna tidigare begått mot honom. Men i stället för att hämnas överöser han sin bröder med kärlek och gåvor. Här ser vi ännu en gång Josef som en förebild till Jesus. Torterad och korsfäst är Jesus mån om sina bödlars väl: "Far, förlåt dem, för de vet inte vad de gör" (Luk 23:34)
Till eftertanke:
Josef hade blivit såld som slav. Men Gud kunde vända det mest ondskefulla till något gott. Gud sänder inte det onda, men vi kan ibland se hur Gud använder det onda vi möter till något gott.
- Kan du ge något exempel från ditt liv där Gud använder det onda till att bli något gott?
Jag tror att det är ganska vanligt att många av oss gärna tar åt oss äran då något bra har hänt där vi borde ha sagt: "Det var inte jag - det var Gud"
- Fundera över hur detta stämmer med ditt liv?
LIDA I NÅGON ANNANS STÄLLE
Bibelläsning: Första Moseboken 44
Läs bibeltexten här
"Låt därför din tjänare stanna kvar hos min herre som slav i pojkens ställe, men låt honom fara hem med sina bröder." (1 Mos 44:33 FB)
Josefs silverbägare hade hittats hos den yngste av Jakobs söner,
Benjamin. Josefs dom var att Benjamin skulle stanna kvar i Egpten som
slav, medan de andra bröderna kunde återvända hem till Jakob.
Då träder Juda fram och erbjuder sig att själv bli slav om Benjamin får
resa hem. Det hade tydligen hänt något med Juda genom åren. Ett antal år
tidigare hade han själv varit med om att sälja sin lillebror Josef som
slav. Nu var han villig att ta någon annans straff på sig.
Juda är här en förebild på Jesus, som var villig att ge sitt liv för att jag skulle få leva.
Även om jag kanske inte bokstavligt talat kan ta någon annans straff på
mig, är jag villig att ikläda mig någon annans lidande för att lätta
hans bördor?
==> Mannakorn att tugga på under dagen: Att bära någon annans lidande.
__________________
Översikt:
- Vers 1-17
Då bröderna ska resa tillbaka hem placerar Josefs förvaltare Josefs silverbägare i Benjamins säck. Då detta upptäcks blir bröderna tillfångatagna och förs tillbaka till Josef.
- Vers 18-34
Juda ber att få ta Benjamins straff och bli slav hos Josef.
Kommentar:
Här ställer Josef brödernas karaktär på prov (vers 12). Josefs bröder hade tidigare sålt faderns älsklingsson Josef. Skulle bröderna göra samma sak igen? Lämna faderns nuvarande älsklingsson Benjamin som slav i Egypten, medan de övriga bröderna kunde resa hem med mat till sig själva och sina familjer?
Då träder Juda fram och ger sig själv som slav om bara Benjamin får resa hem till fadern, Jakob. Den som tidigare offrat sin bror är nu villig att offra sig själv för att rädda sin bror.
Till eftertanke:
- I vilken utsträckning är jag villig att ikläda mig någon annans lidande för att lätta
hans bördor?
- I den första församlingen var det ingen främmande tanke att offra sig för någon annan: "Genom att Jesus gav sitt liv för oss har vi lärt känna kärleken. Också vi är skyldiga att ge vårt liv för bröderna." (1 Joh 3:16).
Hur reagerar du inför ett sådant bibelord?
