30 juni - Jos 7

BEGÄRETS KONSEKVENSER

Bibelläsning: Josua 7
Läs bibeltexten här


"Det är sant. Jag har syndat mot HERREN, Israels Gud. Detta är vad jag har gjort: Jag såg bland bytet en dyrbar mantel från Sinear och tvåhundra siklar silver och en guldplatta som vägde femtio siklar, och jag fick begär till det och tog det." (Jos 7: 20-21 FB)

Allt hade gått så bra. Herren hade öppnat alla vägar. Och plötsligt blir de besegrade av folket i en liten ort, med många dödsoffer till följd.

Israels folk blev förskräckta. Vad skulle hända nu då alla folk fick veta att israeliterna hade blivit besegrade. Folkets hjärta smälte (vers 5), Josua kastade sig på marken och ropade "Varför!" (vers 7).

Det visade sig att en enda person hade varit ohederlig och stulit och ljugit (vers 11). Det var orsaken till att framgången för Guds folk upphörde.

Akans förklaring var att han fick begär till det och tog det (vers 21). Begäret ledde till en orätt handling.

Begär leder ofta till synd och synd leder till katastrof.

Men det fanns en väg tillbaka. Folket fick göra upp med synden och helga sig (vers 13). Det är aldrig hopplöst. Det finns en väg tillbaka. Men vi får aldrig kompromissa med synden. 

- Mannakorn att tugga på under dagen: Kompromissa inte med synden!

_______________

Innehåll:- Vers 1-5
Det misslyckade fälttåget mot Aj
- Vers 6-26
Akan bekänner sin synd


Kommentar:
Inför slaget om Jeriko frågade Josua Herren hur de skulle göra. Men då de skulle inta Ai frågade inte Josua Herren. Josua tänkte att detta kunde han klara av själv. Då Josua litade till sin egen styrka ledde det till katastrof med många dödsoffer.


Detsamma gäller oss idag. Den församling som tror att man klarar sig bra i sin egen styrka möter nederlag, medan den församling som är helt beroende av Herren kommer att finna en väg till seger. I brevet till Filadelfia i Uppenbarelseboken står det till och med att en av orsakerna till församlingens framgång var att de hade liten kraft i sig själva (Upp 3:8).

Genom hela Israels historia kan vi se hur välsignelse kommer som ett resultat av att man tar itu med synd. På samma sätt som inför övergången av Jordan uppmanas folket nu att helga och rena sig, för de kommer inte att kunna stå emot sina fiender innan de avlägsnat synden (vers 13).


Till eftertanke:
Akan visste att han hade syndat. Han förnekade synden och gömde den. Han tänkte säkert att så länge ingen visste om den var det inte så farligt.
- Detta är värt lite eftertanke. Hur hanterar vi våra synder? Kan vi tänka oss att leva med våra synder så länge ingen vet om dem? Hur påverkar våra dolda synder vår relation till Gud?

29 juni - Jos 6

MURARNA FALLER

Bibelläsning: Josua 6

Läs bibeltexten här


"Då upphävde folket ett härskri och man blåste i hornen. Ja, när folket hörde ljudet från hornen, upphävde de ett kraftigt härskri. Då störtade murarna samman och folket drog in i staden, var och en rakt fram, och intog den." (Jos 6:20 FB)

Israels folk fick möta sitt första motstånd på väg in i det nya landet. Staden Jeriko med sina mäktiga murar. Men folket behövde inte, eller kunde inte, bryta ned de stora murarna av egen kraft. De gick inför Gud i bön och Gud bad dem bara att marschera runt staden i sju dagar, och på sjunde dagen skulle de dessutom ge upp ett härskri. Då föll murarna ned av sig själva och staden kunde intas.

Då vi vill följa Guds vilja kan vi också ibland möta hinder som kan verka övermäktiga. Hur vi än försöker lösa problemen finner vi ingen utväg. Det är helt enkelt för svårt för oss.

Då får även vi komma inför Gud och tala om för Honom att detta är för svårt för oss. Och då vi lägger problemen i Guds händer får vi bara lita på att Han kommer att hitta en utväg i sin tid. Då kan vi också få uppleva att problemen som var oöverstigliga och ointagliga bara faller ihop och blir lösta. 

- Mannakorn att tugga på under dagen: Gud har en lösning - alltid!

______________

Innehåll:
Erövringen av Jeriko.
Rahab och hennes familj räddas.

Kommentar:
I Josuas första kapitel får Josua sitt uppdrag från Herren. Samtidigt fick han besked om att han inte skulle göra det efter sitt eget huvud utan istället noggrant följa det Gud säger och inte vika av från det.

I Kapitel 5 får Josua besked om att han inte är den verklige härföraren utan att det är Gud själv. Det ser han i en syn med en man med draget svärd som säger "Jag är befälhavare för Herrens här" (Jos 5:14).

Om Josua hade samlat israeliternas militärkommando för att lägga upp en plan hur man skulle erövra Jeriko, hade de säkerligen inte kommit fram till att de skulle marschera runt Jeriko, spela basun och utbrista i ett härskri. Herren säger: "Mina tankar är inte era tankar, och era tankar är inte mina tankar" (Jes 55:8).

Då Jeriko intogs räddades skökan Rahab och hennes familj för att hon hade hängt ut det röda snöret i fönstret (Jos 2:21). 
 
I Matteusevangeliet framgår det att Rahab var mor till Boas och att släktträdet leder vidare till Jesus. Det går en linje genom hela historien. Lammets blod var garantin för räddning för israeliterna i Egypten. Det röda snöret var garantin för räddning då Jeriko jämnades med marken. Jesu blod är garantin för vår frälsning och förlåtelse idag.

Till eftertanke:
- Har du något exempel då Gud använder en fullständigt ologisk metod för att hans vilja ska ske? Exempel där våra "kloka" metoder inte hade lett till önskat resultat?

Läs 1 Kor 1:17-31
- Vad är dina tankar om det bibelordet?

28 juni - Jos 4+5

MINNESMÄRKEN - Jos 4

Bibelläsning: Josua 4

Läs bibeltexten här


"Var och en av er skall lyfta upp en sten på axeln, efter antalet av Israels stammar, så att detta blir ett minnesmärke bland er. När era barn i framtiden frågar: Vad betyder dessa stenar? skall ni svara dem: De betyder att Jordans vatten här skars av i sitt lopp framför HERRENS förbundsark. När den fördes över Jordan skars Jordans vatten av. Därför skall dessa stenar vara ett minnesmärke för Israels barn till evig tid." (Jos 4:5-7 FB)

Stenarna skulle var ett minnesmärke för att Israels folk inte skulle glömma hur god Gud hade varit mot dem.

Vi har så lätt att glömma hur Gud har beskyddat oss, väglett oss, bönhört oss och välsignat oss. Vi behöver också minnesmärken som kan påminna oss om hur god Gud varit mot oss.

En bönebok kan vara ett sådant minnesmärke. Där kan vi i vänsterspalten skriva upp problem som vi möter och andra böneämnen. Sedan kan vi skriva in i högerspalten vad som har hänt med böneämnet.

Då vi sedan ser igenom vår bönebok får vi "Räkna Herrens gåvor en för en" (eng. Count your blessings), Frälsningsarméns sångbok 515. 

- Mannakorn att tugga på under dagen: Vilka "minnesstenar" har jag i mitt liv?  I vilka situationer kan jag se tillbaka att Herren på ett speciellt sätt välsignat mitt liv?
_________________
Innehåll:

Efter övergången av Jordan reste folket minnesstenar för att  inte glömma bort hur Herren räddat dem.

Kommentar:
Den förra generationen hade upplevt hur Herren torrlade Röda Havet för att folket skulle komma ut i frihet.
Nu fick den nya generationen uppleva samma sak. Gud tog bort ett "omöjligt" hinder för att öppna vägen till löfteslandet. 

John Wesley använde de två vattenövergångarna som bilder på det kristna livet:
Övergången över Röda Havet var frälsningen. Folket blev befriade från slaveriet och kom ut i frihet. Men livet efter frälsningen kan ibland upplevas som en "ökenvandring". För att komma in i det lovade överflödslandet måste man passera ett annat vatten, dopet med den Helige Ande. Dopet med den Helige Ande kallades ofta "den andra välsignelsen".

Till eftertanke:
- Vilka "minnesstenar" har jag i mitt liv?  I vilka situationer kan jag se tillbaka på att Herren på ett speciellt sätt välsignat mitt liv?

Minnesstenarna var inte bara för att de själva skulle komma ihåg vad Herren hade gjort. Minnesstenarna gav också anledning att berätta för andra om Herrens verk. Vittnesbördet har en oerhörd betydelse.
- I vilka situationer får jag anledning att berätta för någon om mina "minnesstenar"? Tar jag vara på de tillfällena?

EN NY TID - Jos 5

Bibelläsning: Josua 5
Läs bibeltexten här 


"Mannat upphörde dagen därpå, då de nu åt av landets säd. Israels barn fick inte manna längre, utan de åt det året av skörden i landet Kanaan." (Jos 5:12 FB)

I fyrtio år, under hela ökenvandringen, hade Herren dagligen försett folket med manna från himlen. Nu var man framme i det utlovade landet. Mannat försvann. Nu skulle man äta av det som fanns i landet.

Ibland händer det att Herren tar bort det vi är vana med, det vi satt vår lit till, för att Herren vill föra oss in i något nytt. Det kan kännas obekvämt att inte längre få det som man varit van vid. Men då Herren öppnar nya dörrar får vi inte sitta så fast i det som varit att vi inte frimodigt följer Herren in i det nya som Han förberett. 

- Mannakorn att tugga på under dagen: Hur kan jag förbereda mig på det nya som Herren vill sända? Hur kan jag påskynda det?

___________________
Innehåll:- Vers 1
Då de amoreiska och kanaaneiska kungarna fick höra hur Gud gjort under för sraels folk, "rann deras mod bort" (vers 1)
- Vers 2-12
Omskärelse och påskfirande
- Vers 13-15
Josua möter i en syn ´Anföraren för Herrens här´.

Kommentar:
Fyrtio år tidigare då israeliterna stod vid gränsen till löfteslandet, såg de motståndarna som jättar. Deras mod rann då bort och de vågade inte gå in i landet.
Nu var det tvärtom. Då amoreernas och kananeernas kungar fick höra om Guds under då han stoppade flödet i Jordan så att israeliterna kunde gå över, då "försvann deras mod och de hade ingen kraft kvar"(vers 1).

Josua fick se en syn med en man med draget svärd och frågade vem det var (vers 13). Svaret blev: "Jag är befälhavare över Herrens här" (Vers 14). Josua hade kanske trott att det var han själv som var befälhavare över Herrens här, men kunde nu förstå att det fanns någon mycket större än han själv som hade befälet. Josua får också uppmaningen att ta av sig sina skor, för han stod på helig mark (vers 15).

Josuas gudsmöte påminner om Moses möte med Herren. Där fick också Moses sitt uppdrag. Josua hade redan fått sitt uppdrag: "Var stark och frimodig, för du ska som arv åt detta folk fördela det land som jag med ed har lovat deras fäder att ge dem" (Jos 1:6).

Till eftertanke:
Ibland händer det att Herren tar bort det vi är vana med, det vi satt vår lit till, för att Herren vill föra oss in i något nytt. Det kan kännas obekvämt att inte längre få det som man varit van vid.
- Ge exempel på tillfällen i ditt liv då du själv har upplevt detta. 

Moses och Josua fick tydliga upplevelser av gudsnärvaro
- Tänk igenom hur dina speciella gudsmöten har varit.

27 juni - Jos 3

HERRENS UNDER

Bibelläsning: Josua 3
Läs bibeltexten här


"Och Josua sade till folket: "Helga er, för i morgon skall HERREN göra under bland er." (Jos 3:5 FB)

Israels folk var på tröskeln till en ny tid. Guds kraft skulle utgjutas på ett nytt sätt. Herrens under skulle vara mitt ibland Guds folk.

Då kommer uppmaningen till folket att helga sig, överlåta sig, till Herren helt och fullt. Det var förberedelsen för att kunna ta emot Guds under i deras liv.

Det verkar som om Guds kraft har lättare att frigöras där det finns ett folk som är överlåtet åt Gud. Där Guds folk är helhjärtat. Där Guds folk vågar handla utifrån Guds befallningar - Där utlöses Guds kraft. Där finns det utrymme för Guds under. 

==> Mannakorn att tugga på under dagen:  "Helga er, för i morgon skall HERREN göra under bland er."

________________
Innehåll:
Uppmaning till ett helgat liv
Vattnet öppnar sig då prästerna sätter ner fötterna i vattnet
Övergången av Jordanfloden

Kommentar:
Herren skulle göra ännu ett under bland sitt folk. Tidigare hade Gud fört dem torrskodda genom Röda Havet. Nu stod de framför Jordanfloden. Det var den tid på året då Jordan svämmade över alla sina bräddar (vers 15). 

Folket ställde upp och var beredda. Prästerna med paktkistan stod längst fram. Gud hade sagt att vattnet som kommer uppifrån skulle skäras av i det ögonblick som prästerna satte fötterna i vattnet (vers 13). Säkerligen tyckte nog prästerna att det hade varit bättre om Gud först tog bort vattnet så kunde de gå över efteråt. Men Gud tog inte bort vattnet förrän prästerna gjorde som Gud hade sagt. Nyckeln till undret låg i att prästerna skulle ta ett steg framåt!

Det hade varit på samma sätt vid Röda Havet. Gud tog inte bort vattnet förrän Moses lyfte sin stav. Det verkar som om vår lydnad är nyckeln till Guds under. Vi skulle kunna uttrycka det så här: "Guds kraft förlöses då vi handlar som om Guds Ord är sant".

Detta gäller många av Guds löften. Du blir inte frälst förrän du i tro tar emot löftet om frälsning och med din mun bekänner Jesus som Herren (Rom 10:9)

Till eftertanke: 
- Varför ser vi så lite av Gud under idag? 
- Kan det bero på att vi inte är helgade, överlåtna till Gud (vers 5)?
- Eller kan det bero på att vi inte vågar ta steget och handla som om Guds Ord är sant?

26 juni - Josua 2

DET RÖDA SNÖRET

Bibelläsning: Josua 2
Läs bibeltexten här


"Hon svarade: "Låt det bli som ni har sagt." Så sände hon i väg dem, och de gav sig av. Och hon band det röda snöret i fönstret."  (Jos 2: 21 FB)

Det röda snöret, blodsbandet går igenom hela Bibeln. Det var det röda på dörrstolparna som räddade Israels folk i fångenskapen i Egypten. Hela offerkulten i det gamla testamentet bygger på offer av djur och blodet är tecknet på frälsning.

Här är det skökan Rahab som räddar spejarna som var sända till Jeriko. I gengäld skulle Rahab och hennes familj bli räddade undan invasionen om hon bara hängde ut blodets tecken, det röda snöret. Blodsbandet fortsätter genom hela Bibeln. Rahab blev mor till Boas, som blev Ruts räddning. Sedan fortsätter blodsbanden till David och vidare fram till Jesus (Matt 1).

Blodsbanden gäller även idag. Vi får hänga upp det röda snöret över vårt liv, bekänna vår synd och ta emot förlåtelse.

- Mannakorn att tugga på under dagen: "Men om vi vandrar i ljuset, liksom han är i ljuset, så har vi gemenskap med varandra, och Jesu, hans Sons, blod renar oss från all synd. Om vi säger att vi inte har synd, bedrar vi oss själva och sanningen finns inte i oss. Om vi bekänner våra synder, är han trofast och rättfärdig, så att han förlåter oss våra synder och renar oss från all orättfärdighet" (1 Joh 1:7-9 FB) 

_________________
Innehåll:
Två spejare skickas in i Jeriko för att utforska staden. Skökan Rahab gömmer de två spejarna och räddar deras liv. I gengäld får Rahab löfte om att bli räddad under invasionen om hon låter det röda snöret hänga i fönstret.

Kommentar:
Det fanns frälsande kraft i Lammets blod den första påsken i Egypten. Men blodet hade ingen frälsande kraft förrän de tog blodet och applicerade det på dörrposterna till sitt hus. Om man inte gjorde detta hade blodet ingen frälsande kraft.

Det fanns frälsande kraft i det röda snöret hos Rahab. Men om Rahab inte hängde ut det genom fönstret var det röda snöret kraftlöst.

Så är det med Guds löften. Det finns frälsande kraft i Guds löften, men bara om vi tar upp dem och gör de giltiga i våra liv. 

Jesus har gjort det möjligt för alla människor att bli frälsta: "Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn" (Joh 1:10). Jesus vill att alla människor ska bli frälsta, men han säger samtidigt att bara några få kommer att bli frälsta (Matt 7:14).

Till eftertanke:
- Hur skulle du förklara för någon på ett förståeligt sätt hur man blir frälst? (Rom 10:9-10)

- Hur skulle du förklara för någon på ett förståeligt sätt hur man tar emot förlåtelse? (1 Joh 1:9)

25 juni - Jos 1

 

VAR SÄTTER DU DIN FOT? – Jos 1

Bibelläsning: Josua 1

"Varje plats där ni sätter er fot har jag givit er, som jag lovade Mose." (Jos 1:3 FB)

Israels folk skulle äntligen få komma in i det utlovade landet. Guds princip för intagandet av landet var att Gud skulle ge dem varje plats där de satte sin fot. De platser där de inte satte sin fot skulle de inte få.

Principen visar tydligt principen i Guds rike. Guds rikes resurser frigörs då vi går framåt i tro och vågar sätta ned fötterna. Gud kan öppna dörrar där vi går. Men om vi inte går öppnas inga dörrar.

Nya möjligheter öppnas då vi vågar gå dit Anden leder oss. Frigörandet av Guds resurser är ett gensvar på vårt handlande.

Många frågar varför det sker så lite. Har vi kanske inte vågat gå framåt så att dörrar kunnat öppnas eller så att Gud kunnat ge oss de platser där vi sätter ned fötterna? Har vi kanske inte vågat tala med de människor som Gud velat ge oss?

==> Mannakorn att tugga på under dagen: "Varje plats där ni sätter er fot har jag givit er"

__________________
Innehåll kapitel 1:
Josua får löften och vägledning av Gud inför intåget i det utlovade landet,
___________________

24 juni - 5 Mos 34

NU ÄR DET DIN TUR

Bibelläsning: Femte Moseboken 34
Läs bibeltexten här

"Josua, Nuns son, var fylld med vishetens ande, ty Mose hade lagt sina händer på honom. Och Israels barn lydde honom och gjorde som HERREN hade befallt Mose"  (5 Mos 34:9 FB)

I det sista kapitlet i 5 Mosebok dör Moses (vers 5). Sedan står det att Gud begravde honom (vers 6). Normalt är det människor som begraver den som dött, men ingen kunde hitta Moses kropp. Den var helt försvunnen. Det fanns ingenting för människorna att begrava.

I Judas bok i nya testamentet, en liten bok som bara består av ett kort kapitel, finns en liten antydan om att det var en diskussion mellan djävulen och ängeln om vem som hade rätt till Moses kropp (Judas 9).

Uppenbarligen vanns striden av ängeln. Moses kropp fördes inte ned till dödsriket, utan han togs upp direkt till himlen, till Gud. Det är därför som han kan visa sig på förklaringsberget i Matteus 17:3. Där visar han sig tillsammans med Elia.

Hur kan det komma sig att Elia kunde finnas med där? Ja med Elia var det samma sak. Han begravdes inte. Gud tog hem honom direkt (2 Kung 2:11).

Både då Gud tog hem Moses och Elia, hade Gud i lång tid förberett en efterträdare. Josua hade under lång tid tränats av Moses, och Elisa hade under lång tid tränats av Elia.

Gud förbereder också idag människor för tjänst på olika sätt. Gud håller på att förbereda dig för det uppdrag han vill att du ska uppfylla. Var beredd. Herren vill använda dig.

- Mannakorn att tugga på under dagen: Var beredd. Herren vill använda dig!
_________________
Innehåll:- Vers 1-4
Herren låter Moses skåda in i de tland Herren lovat att ge till sitt folk
- Vers 5-8
Moses dör och blir gravlagt av Herren
- Vers 9
Josua, Moses efterträdare
- Vers 10-12
Moses eftermäle

Kommentar:
Moses tjänst var avslutad. Moses liv var slut.
Moses blev kallad till sin tjänst då han var åttio år gammal. De flesta av oss skulle nog ha svarat Herren "jag är för gammal. sänd någon yngre". Det sa inte Moses, men han hade många andra ursäkter varför han inte skulle gå in i sin tjänst.

Vi kan ofta tycka att Gud borde göra det eller det. Vi kan tycka att han borde skicka någon och utföra det, även om vi inte är villiga att göra det själva. Vi kanske till och med engagerar oss så mycket att vi ber till Gud att han ska skicka någon.

Vi kan ofta ha väldigt klara uppfattningar om vad andra kristna borde göra, även om vi inte alltid är villiga att göra det själva.

Då Gud talar om för Moses vid den brinnande busken att han tänkte befria Israels barn ur det mångåriga slaveriet i Egypten och Moses var den som skulle gå till farao och kräva att folket skulle släppas fria, tyckte Moses säkert att det var en bra idé. Han svarade ungefär så här: "Det där är en lysande idé som du har fått, Gud. Men ta och skicka någon annan, är du snäll".

Moses anför det ena argumentet efter det andra på varför Gud borde skicka någon annan.
-Vem är jag? Jag har inte kompetens för ett sådant uppdrag...
-De kommer i alla inte att lyssna på mig...
-Jag är ingen bra talare...-"Sänd ditt budskap med vilken annan du vill..."
Du kan läsa berättelsen i 2 Mos kapitel tre och fyra.

Moses hade många invändningar. Men, till slut gick han...
Han var 80 år gammal då han började sin tjänst och den varade i fyrtio år.


Till eftertanke:
Du är kallad till tjänst i Guds rike. Frågan är inte om du är kallad utan till vad du är kallad.
- Vilka ursäkter har du använt för att inte gå in i den tjänst Herren har kallat dig?

Det kanske är dags för dig att säga som Jesaja: "Här är jag, sänd mig!" (Jes 6:8)

23 juni - 5 Mos 33

EN TILLFLYKT

Bibelläsning: Femte Moseboken 33
Läs bibeltexten här

"En tillflykt är han, urtidens Gud, och här nere råder hans eviga armar" ( Mos 33:27 FB)

Moses är en gammal man på väg att dö. Han ser tillbaka i tacksamhet över Guds ingripande i sitt och folkets liv. De hade varit slavar i Egypten i generationer. De hade fått utstå svåra umbäranden. En generation hade vandrat omkring i öknen utan mål och mening. Nu stod de vid randen av det Guds hade lovat, landet som flödade över av "mjölk och honung."

Då Mose ser tillbaka är hans summering av livet att Herren igenom allt har varit tillflykten för honom själv och för folket. Herren har varit med i det svåra och i det glädjefyllda. Herren har inte övergivit folket. Han har varit deras tillflykt.

Gud har inte förändrat sig. Han är fortfarande en tillflykt för alla som söker sig till honom. Han är fortfarande urtidens Gud som älskar dig och alla andra människor (vers 3).

- Mannakorn att tugga på under dagen: Så älskade Gud världen att han gav sin enfödde son... för mig!

___________________
Innehåll:
Moses vet att hans liv på jorden närmar sig sitt slut. Han välsignar här Israel, den ena stammen efter den andra.

Kommentar: 
Inledande välsignelse och tacksamhet till Gud (vers 1-5). Guds folk beskrivs med orden "De faller ned vid din fot, de tar emot av dina ord" (vers 3). Det är detta bibelläsning handlar om: att ödmjukt öppna sitt hjärta och ta emot Gud ord.

Sedan följer några ord om var och en av Israels stammar: Ruben, Juda, Levi, Benjamin, Josef, Efraim, Manasse, Sebulon, Gad, Dan, Naftali och Asher.

Kapitlet avslutas med en förklaring till välsignelsen över Israel: "Du är ett folk som har sin räddning i Herren. Han är din skyddande sköld, ditt ärorika svärd" (vers 20). Det är samma bekännelse som Israel sjöng då de hade kommit över Röda Havet och såg tillbaka slaveriet land: "Herren är min styrka och min lovsång. Han blev mig till frälsning" (2 Mos 15:2) = All ära till Gud.

Till eftertanke:
Gud har inte förändrat sig. Han är fortfarande en tillflykt för alla som söker sig till honom. Han är fortfarande urtidens Gud som älskar dig och alla andra människor (vers 3).
- Vad betyder detta för mig?

Israels bekännelse var: "Herren är min styrka och min lovsång. Han blev mig till frälsning"
- Hur låter min bekännelse?

22 juni - 5 Mos 32

"HERRENS NAMN SKALL JAG FÖRKUNNA"

Bibelläsning: Femte Moseboken 32
Läs bibeltexten här

"Ty Herrens namn skall jag förkunna, ge ära åt vår store Gud"  (5 Mos 32:3 FB)

Vi närmar oss slutet av Femte Moseboken och här håller Moses sitt avskedstal. Han talar om Guds trofasthet genom åren som gått och om folkets trolöshet.

Han börjar talet med att proklamera sitt "Mission Statement", sitt livsuppdrag. Han hade tidigt bestämt sig för vad hans liv skulle gå ut på.

Moses allt överskuggande uppdrag här i livet, hans mening med livet, var att förkunna Herrens namn och att ge ära åt Gud (vers 3).

Han hade bestämt sig. Hans liv hade en mening.

Vad är ditt livsuppdrag? Varför finns du till? Att formulera en viljeinriktning med ditt liv kommer att hjälpa dig att fokusera på det du bestämt dig för och att inte slösa tid och krafter på sådant som inte tillhör ditt livsmål.

- Mannakorn att tugga på under dagen: Vem vill du vara? Hur ska ditt liv levas i förhållande till Gud och andra människor? Hur lyder ditt ´Mission Statement´? Formulera det, skriv ned det och kom ihåg det!

__________________
Innehåll:- Vers 1-44
Moses avskedssång. Huvuddelen av kapitlet innehåller ett långt tal som Moses framför i form av en sång.
- Vers 45-47
Moses talar till folket och uppmanar dem att ta hans förmaningar på allvar, för det är "inga tomma ord, det gäller livet" (vers 47)
- Vers 48-52
Herren talar till Moses och säger att Moses ska få se in i landet innan han dör, men Moses kommer inte att få gå in i landet.

Kommentar:
Moses sång är en beskrivning av Israels historia. Den talar om alla misstag som folket gjort och varnar för att upprepa misstagen. 

Då sången var slut talar Moses till hela Israel och uppmanar folket att lägga på minnet de ord han talat till dem, för orden som är uttalade är vittnen mot dem. Men orden är inte bara vittnen mot folket. Genom orden kan folket få ett långt liv (vers 45-47).

Kapitlet avslutas med att Gud talar om Moses död (vers 48-52). Gud för upp Moses på ett berg så att Moses får se in i löfteslandet. Moses själv skulle inte få komma in i löfteslandet. Gud hade ett annat löftesland i beredskap för Moses. Ett land som vi kommer att få skymta i slutet av Femte Mosebok.

Till eftertanke:
"Det gäller ert liv" säger Moses om de ord han talat till folket. Kristen tro är inte bara en åsikt. Det handlar om liv eller död. "Tjuven kommer bara för att stjäla, slakta och döda. Jag har kommit för att de ska ha liv, ja, liv i överflöd" (Joh 10:10).
- Vad anser du? Talar vi tillräckligt mycket om allvaret i Guds erbjudande. Det handlar om  att välja mellan död eller liv?
- Och om vi verkligen tror att valet står mellan död och liv, borde vi inte vara lite mer ivriga att berätta för andra om Gud erbjudande om evigt liv?

Moses säger att de ord han talat är vittnen mot dem (vers 46).
Jesus talar också om Ordet som en domare över liv och död (Joh 12:47-48).
- På vilket sätt kan Ordet vara en domare över våra liv?

- Hur skulle ditt personliga ´Mission statement´ formuleras?

21 juni - 5 Mos 30 + 31

ORDET I DIN MUN - 5 Mos 30

Bibelläsning: Femte Moseboken 30
Läs bibeltexten här

"Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta, så att du kan följa det." ( Mos 29:14 FB)

Guds ord är kraftfullt och kan förändra mycket. Här talas det om ordet som finns i vår mun och i vårt hjärta. I Romarbrevet används denna vers för att förklara hur man blir frälst. Först hör man Guds ord och tar emot det i sitt hjärta i tro. Därefter fullbordas frälsningen då vi i tro vågar tala ut bekännelsen. (Rom 10:8-10). Bekännelsen är viktig. Att våga tala ut Guds löfte är viktigt. Det är viktigt att göra en troshandling, en bekännelse, för att kraften i Guds ord ska kunna förlösas i våra liv.

Men denna vers påminner oss också om vikten att tala med andra människor om Guds ord. Versen säger att vi har ordet i hjärtat och i munnen. Men alltför ofta kommer det aldrig ut genom munnen. Vi går och bär ordet i våra hjärtan, men tar inte tillfället att tala ut det till människor vi möter. Människor som kanske aldrig har nåtts av budskapet om frälsning. Människor som kanske behöver ett ord av tröst eller förlåtelse.

Var frimodig och tala ut Guds ord. Göm det inte bara i ditt hjärta. Släpp ut ordet och låt det möta människor i din omgivning. Det kan förvandla både ditt och andras liv.

- Mannakorn att tugga på under dagen: Släpp ut ordet och låt det möta människor i din omgivning.
_____________________
Innehåll:- Vers 1-14
Profetia om att Israels folk en gång ska få återvända till sitt land.
- Vers 15-20
Valet mellan liv och död

Kommentar:
Två kapitel tidigare uttalade Moses en profetia om att israeliterna skulle spridas ut över hela jorden (5 Mos 28:64-67). Här talas det inte om den babyloniska fångenskapen för då spreds de inte ut över hela jorden. Uppfyllelsen av denna profetia hände först år 70 e.Kr. Romarna hade tröttnat på de återkommande upproren i Israel. Romarna intog Jerusalem, brände ner Templet och fördrev judarna från området. Senare infördes också en lag att det var förbjudet för judar att bosätta sig i Jerusalem och Israel.

I detta kapitel fortsätter profetian och talar om att Herren en dag skulle låta sitt folk komma tillbaka: "Då ska Herren din Gud göra slut på din fångenskap och förbarma sig över dig. Herren din Gud ska då åter samla dig från alla folk dit han har skingrat dig. Även om dina fördrivna skulle vara vid himlens ände kommer Herren din Gud att samla dig därifrån och hämta dig därifrån." (vers 2-3).

Vilken precision i det profetiska ordet! Tusentals år senare började judarna flytta tillbaka till det land som en gång hade varit deras och 1948 uppstod på nytt den israeliska staten och judarna kom till Israel från alla delar av världen. Det tog över tretusen år innan Moses profetia gick i uppfyllelse!

"Nej, ordet är dig mycket nära, i din mun och i ditt hjärta" (vers 14). Dessa ord används av Paulus då han förklarar hur man blir frälst (Rom 10:6-10).

Till eftertanke:
Moses profetia om att judarna skulle förskingras och få genomgå stora lidanden uttalades cirka 1400 f.Kr. Det uppfylldes 70 e.Kr. Löftet om att de skulle komma tillbaka till löfteslandet uttalades ca 1400 f.Kr. och uppfylldes 1948.
Detta uppfyller mig med förundran över Ordets tillförlitlighet.
- Vad gör det med dig?

Då Paulus citerar orden från kapitel 30 för att förklara frälsningen, skriver Paulus: "Hur skulle de kunna tro på den som de inte har hört? Och hur skulle de kunna höra, om ingen predikar?" (Rom 10:14). 
Människors frälsning hänger alltså på att vi vi berättar för dem om Jesus.
- Hur tycker du församlingen fullgör denna uppgift?
- Hur uppfyller jag denna uppgift?

HERREN SJÄLV GÅR FRAMFÖR DIG - 5 Mos 31

Bibelläsning: Femte Moseboken 31
Läs bibeltexten här

"HERREN går själv framför dig och han skall vara med dig. Han skall inte lämna dig eller överge dig. Var inte rädd eller förfärad."  (5 Mos 31:8 FB)

I kapitlet får Josua i uppdrag att föra folket in i det land som Herren lovat (vers 23). Det är ett stort uppdrag för en ny ledare, men gång på gång försäkrar Herren att det är han som går framför (vers 3+8) och att Herren går med (vers 6). Herren kommer inte att lämna dem eller att överge dig (vers 8). Därför behöver du inte vara rädd eller förfärad (vers 8).

Kanske tycker du att det uppdrag du fått är alltför stort. Kanske möter du saker i livet som känns övermäktiga. Ta till dig budskapet i dessa verser:
-Du behöver inte vara rädd eller förfärad
-Herren går framför dig in i det okända
-Herren går med dig genom det svåra
-Herren lovar att aldrig lämna dig eller överge dig. 

- Mannakorn att tugga på under dagen: HERREN går själv framför dig och han skall vara med dig. Han skall inte lämna dig.

____________________ 
Innehåll: - Vers 1-13
Moses förbereder sin bortgång och folkets erövring av det lovade landet.

- Vers 14-23
Herren ger Moses sången om Israel
- Vers 24-30
När nu Moses har skrivit ned denna lag ger han anvisning om hur den ska bevaras

Kommentar:
Moses var nu gammal, 120 år, och Herren hade sagt att Moses inte var den som skulle föra folket in i löfteslandet på grund av hans olydnad (4 Mos 20:12). Josua var den som nu skulle utses att bli Moses efterträdare. Han var en av de två spejarna som fyrtio år tidigare hade röstat för att man skulle följa Guds ord och inta landet.

Moses ger också folket stärkande ord som också kan vara en uppmuntrande hälsning till dagens troende: "Var starka och frimodiga, var inte rädda eller förskräckta för dem, för Herren din Gud går själv med dig. Han ska inte lämna dig eller överge dig" (vers 6).

Moses befallde också att denna lag skulle läsas upp för inför hela Israel "män, kvinnor, barn och främlingen som bor hos dig" (vers 12) vart sjunde år. Det var viktigt att inte glömma bort Guds ord. I Herrens sista ord till Moses framgår det att Herren mycket väl visste om att hans folk skulle "överge mig och bryta det förbund som jag slutet med dem" (vers 16).

Josua insätts som ledare och får orden "Var stark och frimodig för du ska föra Israels barn in i det land som jag med ed lova åt dem. Och jag är med dig" (vers 23).

Till eftertanke:
"HERREN går själv framför dig".
- Vad innebär det för dig idag? För hela ditt liv?

Sedan följer ett löfte om vad Herren ska göra, ett löfte om vad Han inte ska göra och en uppmaning till dig om vad du ska göra:
1/ Han skall vara med dig
2/ Han skall inte lämna dig eller överge dig
3/ Var inte rädd eller förfärad.
- Försök komma ihåg den här versen under dagen. Tugga på den flera gånger idag. Gud vill låta dig bli ett med hans löften till dig.